God kväll på er!
Har ni haft det bra under jul- och nyår?
Ett ämne som kommit upp för mig då julhelgen är förbi är traditioner.
Detta ord kan i praktiken bli rätt laddat, varje enskild individ har ju ändå någon slags förväntan på hur man traditionsenligt vill att den ska firas!
Vad som blir mer och mer tydligt för mig är hur allt kring denna högtid blir så kommersiellt att man till slut glömmer bort varandra och den ursprungliga händelsen då Jesus Kristus föddes. Vi firar ju detta till hans ära!
Nu har tiden före jul tenderat att bli ett maratonlopp utan dess like mellan hemmet, affärerna och matbutikerna. Barnens önskelistor blir allt längre och längre trots redan överfyllda rum. Det ska bakas, kokas knäck, glöggrytan hinner inte riktigt svalna innan en ny sats ska värmas. Listan på mat att inhandla är så lång att man skulle kunna snubbla på den. Någon dag innan jul kommer man på att inget i garderoben passar att ha på självaste julafton. För visst måste man ha något tomterött på sig? Detta plagg kommer man förmodligen inte ha mer än några timmar och sedan faller det i glömska långt in i något skåp...
När själva julaftonen kommer så är förväntningarna höga. Timmarna går så smått framåt. Frukosten avverkas, julstrumpan icke att förglömma till förväntansfulla barn. Blev innehållet till belåtenhet?
Jullunchen skall fixas. Vänta, hur var det nu? En är fiskotarian, en annan vegetarian, en tredje vegan. Måste få ihop till alla smakinriktningar och värderingar.
Paketöppning: Trumvirvel!
Tomte till detta eller inte? Lillkillen hävdar för första gången att tomten inte finns och att vi lurat honom grovt och hänsynslöst under sina sju levnadsår. Ja, hur lågt kan man sjunka som förälder?
Själva paketutlämnandet kan ta sina olika uttryck. Några vill att paketen man själv köpt till de andra skall personligen överräckas. Andra vill att tomten (om han nu skulle återuppstå) ska lämna ut paketen.
Ja, vad är rätt och fel här? Har personligen själv inte hittat någon regelbok kring detta.
Åter igen - traditioner! Ingen vill väl krossa någons dröm och förhoppningar! De tindrande julögonens låga får inte släckas på självaste julafton!
Vad glömmer vi mitt ibland allt?
Varandra! Detta borde vara en tid då vi inte ska glömma våra nära och kära. En tid då ingen ska få vara ensam. En tid att känna lycka av att vara ihågkommen och älskad. Det borde även få vara en tid då man bara kan få andas ut. En tid att vara tacksam över att mat finns på bordet.
Jag hoppas att detta nya år - 2017 får bli ett år fyllt av kärlek, medmänsklighet, fred, vila o balans. Ett nytt år som bara du och jag kan se till att forma på bästa sätt!
Ta hand om er!
Kram från mig <3
skriven
Det är så mitt i prick alltihop! Värst tycker jag egentligen är mängden av paket till barnen. De får i regel så många att de inte har en chans att uppskatta det som deras anförvanter med möda tänkt ut till dem.